Nu är det nya året nära men inget nyårslöfte för mig.  

 

Det slutade jag med för ca 3 år sedan, då jag hamnade en vända på sjukhus och fick en tankeställare om vad som var viktigast för mig. 

 

Vi kvinnor lever i större utsträckning av psykisk ohälsa och vi tar ofta på oss rollen att se till att andra mår och har det bra, å sätter vårt eget mående i andra hand.

Lätt att tappa bort sina egna mål och leva livet utifrån andra. 

 

Jag har inte ångrat en sekund att jag gjorde denna livsförändring. 

Att börja prioritera sig själv. 

Jag är viktigast för mig. 

 

Man får trots allt bara ett liv på jorden och livet går inte i repris (verkligen klyschigt, men så sant). Så varför leva i något halvdant, bara för att andra förväntar sig det eller för att man själv tänker att det får vara som det alltid har varit.

 

Mitt måtto är att fokusera på det som är viktigt för mig och vad jag mår bra av. 

Leva i nuet och bestämma själv hur livet ska formas.

Hissnande härligt!